10.02.16
Vad har han för fel?!
Jag fattar inte hur en "vuxen" människa kan göra så? Han har inte en blekaste aning om hur uppriktigt sårad jag blir när det här händer. Jag vet att jag är dum som tror att saker säkert blir bättre. Det går inte att prata med honom om det här utan att han, enligt mig, beter sig som en trotsig tonåring. Nu är jag så trött på det så jag vill kräkas. Så nu ger jag upp. Nu tänker jag inte lägga mer energi på det förrän jag kan visa ren jävla fakta. Peka på dagar, veckor, månader, kanske tillochmed år? Det får kosta vad det kosta vill.
Du kan reta mig en gång. Två gånger. Tre gånger.. och så vidare.. Men jag har mina gränser. När du går över dom är du näst intill körd. Jag lyfter inte ett jävla finger för att hjälpa dig tillbaka till mig. Du får kämpa. Som fan. Har du klivit långt över gränsen så tar du dig inte tillbaka. Då har du brännt dina skepp. Tillslut kommer du få sitta där. Helt jävla ensam. Den dagen kan du ju fundera på vad fan du har gjort fel. Då kanske det passar dig att göra ändringar. Men då är jag redan borta för längesen. Du kan inte hantera det du gett dig in på utan att såra dina allra närmaste. Jag önskar att du fattade det själv också.
Nog om det. Dagen har jag tillbringat med Emelie och Marika. Gustav gillar Marikas dotter tror jag.. Han har svårt att släppa henne med blicken. Hon däremot spelar lite svårflirtad och tittar åt ett annat håll. ;p
Efter att vi hade hämtat My på dagis så gick vi till Emelie och åt middag. Och jag är så stolt över min lilla tjej. ;) Det skriver jag nästan i varje inlägg va? =D
När hon och jag kom hem sen så gjorde vi minikladdkakor (närmare bestämt 80 st). Det gillar My. Min kakform funkar inte riktigt som den ska längre. Den läcker. Så vi har använt bullformar. Men My äter aldrig upp en hel sån, och jag tycker nästan att det blir för mycket också. Så vi använde knäckformar. Det går hur bra som helst. Och dom blir lagom stora för My. =)
I skrivande stund sover barnen. Jag sitter här och filosoferar och funderar. Mest på att nu är det din tur att komma tillbaka till mig och mitt liv.
Jag fattar inte hur en "vuxen" människa kan göra så? Han har inte en blekaste aning om hur uppriktigt sårad jag blir när det här händer. Jag vet att jag är dum som tror att saker säkert blir bättre. Det går inte att prata med honom om det här utan att han, enligt mig, beter sig som en trotsig tonåring. Nu är jag så trött på det så jag vill kräkas. Så nu ger jag upp. Nu tänker jag inte lägga mer energi på det förrän jag kan visa ren jävla fakta. Peka på dagar, veckor, månader, kanske tillochmed år? Det får kosta vad det kosta vill.
Du kan reta mig en gång. Två gånger. Tre gånger.. och så vidare.. Men jag har mina gränser. När du går över dom är du näst intill körd. Jag lyfter inte ett jävla finger för att hjälpa dig tillbaka till mig. Du får kämpa. Som fan. Har du klivit långt över gränsen så tar du dig inte tillbaka. Då har du brännt dina skepp. Tillslut kommer du få sitta där. Helt jävla ensam. Den dagen kan du ju fundera på vad fan du har gjort fel. Då kanske det passar dig att göra ändringar. Men då är jag redan borta för längesen. Du kan inte hantera det du gett dig in på utan att såra dina allra närmaste. Jag önskar att du fattade det själv också.
Nog om det. Dagen har jag tillbringat med Emelie och Marika. Gustav gillar Marikas dotter tror jag.. Han har svårt att släppa henne med blicken. Hon däremot spelar lite svårflirtad och tittar åt ett annat håll. ;p
Efter att vi hade hämtat My på dagis så gick vi till Emelie och åt middag. Och jag är så stolt över min lilla tjej. ;) Det skriver jag nästan i varje inlägg va? =D
När hon och jag kom hem sen så gjorde vi minikladdkakor (närmare bestämt 80 st). Det gillar My. Min kakform funkar inte riktigt som den ska längre. Den läcker. Så vi har använt bullformar. Men My äter aldrig upp en hel sån, och jag tycker nästan att det blir för mycket också. Så vi använde knäckformar. Det går hur bra som helst. Och dom blir lagom stora för My. =)
I skrivande stund sover barnen. Jag sitter här och filosoferar och funderar. Mest på att nu är det din tur att komma tillbaka till mig och mitt liv.
Kommentarer
Trackback
