Josefine

Vet inte om jag har så mycket att skriva faktiskt?
Efter Mys dagis igår så gick vi till Emelie. Där skulle vi äta middag. Och jag älskar mina syskon. Känns som att  vi är så snälla mot varann om man jämför med många andra syskonpar.
Ja, iaf, jag hade med mig en form som emelie fick. Den lagade hon mat i åt oss. Hade med mig så vi gjorde semlor också. Kristoffer kom och hade med sig snus åt mig.

När vi kom hem så bada jag och My. Hon är så rolig när vi badar. Gustav sitter i badrummet i sin gåstol och jag och My i badkaret. MASSA skum har vi. Sen gör hon skägg och mössor på oss, drar bort draperiet och ropar på Gustav som börjar skratta. =D

Känns som att jag bara är.. glad. Ser massa småsaker som ingen annan lägger märke till. Struntar i om My går på dagis i dom "konstigaste kläderna" (matchningarna). Hon är precis lika fin ändå. Hon är nästan finare då, för när hon valt själv så tycker hon alltid att hon är jättefin, och hennes känsla lyser som igenom. Om ni fattar vad jag menar. Jag förstår inte alla som bråkar på sina barn för minsta lilla. Vad gör det om dom vill hjälpa till att diska? "Lite" vatten på golvet är väl skit samma? Eller pusselbitar över hela golvet i vardagsrummet är också skit samma. Istället för att bråka för att det är leksaker överallt, varför sätter man sig inte ner och leker? Städa kan man göra vid tillfälle. Och när barn är tjuriga och griniga och inte vill göra något.. Gör det till en lek. Om vi är ute och går och My vill inte gå. Då brukar vi dansa fram istället, och vips så är vi hemma igen. Eller så låtsas vi att
vi smyger på nån.

Det är nog som dom säger.. När mamma är glad är alla glada. ;p





Mys semla. =D