Kväll
My somnade rätt bra tid idag, strax efter 8. Fattar inte hur hon orkar.. Igår klev hon upp vid 9, sov inget på dan och somnade inte förrän 23.00 igår, när jag skulle gå å sova.
Visst, de e mysigt när hon är vaken och lite sömnig. Vi sitter och pratar, sjunger och skrattar och avslutar med att jag hinner läsa en par 3 rader ur nån saga innan hon sover.
Men det är skönt när hon somnar i tid också. Då får jag lite tid för mig själv å tänka i lugn och ro. Känns som att det behövdes nu.
Det blir som tjorvigt med hennes tider när vi åker till Jocke å hälsar på, för hon sover oftast i stort sett hela vägen dit och hela vägen hem. Då tar det lite tid innan hon får tillbaka rutinerna. Å sen så åker vi upp igen, och det börjar om. Som nu. Vi åker till Övik på torsdag, då lär hon ju sova hela vägen dit. Fast då kan hon ju iofs behöva de, så hon e så pigg som möjligt när vi kommer fram.
På fredag är det iaf tänkt att vi ska va me Lonka, River & Holly i Övik. =)
My gillar Holly..
Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Har hänt så mkt tungt senaste veckorna.
Men det är väl sant.. När man känner att man mår bra, och allt känns OK. Det är då det händer saker utanför, och det är väl då det kommer upp saker inom en, när man har som bäst förutsättning för att klara av det på bästa sätt. Men när det blir så mycket på samma gång?! Är det verkligen nödvändigt??
