Minnen
Idag har vi varit på storsjöbadet, jag, my, mamma, emelie, robin, ellen och kerstin.
Heldag blev det. Va där vid 10 och åkte hem strax före 4. =p
Gissa om de va nån som somnade som en stock..?!
Helt riktigt! Jag somnade på soffan brevid My direkt när vi kom hem. =p
Va ju å kollade på det där pridetåget också. Hehe. Ja... vad försöker man? Har man sett pridetåget i sthlm så är ju inte det här en droppe i havet ens. Det va ju iofs inte det absolut viktigaste för mig. =p
Ligger å lyssnar på lite musik. Massa minnen, både bra och dåliga dyker upp.
Fick upp en låt med GES (om ni minns dom) å de va en låt som en gammal klasskompis gick å sjöng när vi gick mellan Lövstaskolan och fritids när vi va små.
Eftersom att jag ändå fick upp dom så lyssnade jag också på "när vi gräver guld i usa". När svenska fotbollslandslaget kom hem det året så stog jag, mina syskon, mamma och pappa och kikade.
Några låtar till har jag lyssnat på. När jag hör musiken så blir minnet kristallklart.
För övrigt så börjar jag fundera på å flytta ifrån den här stan nu. Det som förut har varit min anledning att stanna är nu istället något som jag mest vill bort ifrån. Långt bort.
Det bara kryper i mig när jag tänker på det. Jag vill inte se mer. Vill inte höra mer. Vill inte veta mer. Skulle nog helst bara vilja kräkas. Det känns så otroligt sjukt. Jag vill ibland bara skrika för att få ur mig allt jag vill få ur mig. Känns som att jag ska spricka. Känner mig som en tidsinställd bomb. Å när det väl "smäller" kommer mitt dragplåster inte att existera överhuvudtaget längre.
Vettefan vart jag vill flytta, eller om jag vill flytta själv eller inte. Det beror på. För jag ska bort ifrån den skit jag vill bort ifrån. Om det krävs att jag flyttar själv så får det vara så.
Jag skulle vilja ha:
Friska barn. (det har jag ju, just nu, men jag vill att dom alltid ska vara det, och att dom ska må bra)
En jävla massa pengar. Å då menar jag en jävla massa pengar.
En kille/man/karl, whatever, bara han sätter våran familj först. Och framför allt visar ett intresse.
Ett stort fint hus vid en sjö. Nära men ändå långt borta.
Daniel tillbaka. Saknar dig som satan vännen.. =(
En sån där klicker som Adam Sandler hade i en film.
Förmåga att verkligen stänga av mina känslor ibland.
