Josefine

Idag va jag in på stan en sväng. Gick in på en affär å skulle prata med någon som jobbar där.
Å då händer det. Jag känner igen människan. Jag vet vem han är. Jag känner igen hur han pratar, så jag visste att det måste vara någon jag har hört prata flera flera gånger. Å det är så jävla störande när det uppstår sånna situationer!!
Så tillslut så sa jag till honom.. "Hörredu, för att jag ska slippa fundera, varför känner jag igen dig för?!"
Å han kände igen mig också. Men ingen kunde komma på. Också frågade jag va han hette. Å namnet passade in klockrent. Jo, men det är rätt namn, men jag visste ÄNDÅ INTE var jag kände igen honom ifrån.
Han fråga var jag kom ifrån. Å han själv berättade att han kom från fåker. Jaha? Å han berätta att han hade dejtat **** å undrade om de va därifrån? Näe du, absolut inte. Kom fram till några namn som vi båda har umgåtts med en gång i tiden. Nöjde mig med det å gick.
Men nej.. Det stämde inte ändå! 

Kollade på fb, om det skulle kunna ordna till mitt minne. Näe. Fick en känsla av att han hade barn. Sökte på öp. Men nej, där fanns det inget.
Å alles nyss slog det mig. 6 timmar senare. Det är ju Mys dagiskompis pappa ju.. =p
Så nu kommer jag kunna sova utan å fundera mer på de där. =p 



PS! Jessica, boken heter Livsstrategier. Känns bra att veta att det bara e å ringa om det skulle behövas. Tack! =)