Skärpa
En av dom värsta känslorna jag vet, det är att känna sig så jävla naiv och blåögd.
Ni vet.. Jag känner på sig i magen att nåt är fel. Något stämmer helt enkelt inte. Men jag lyssnar inte på det, för det är bara som en väldigt väldigt suddig bild.
Sen lever jag vidare och intalar mig själv att när den suddiga bilden blir klar kommer den inte att visa vad jag trodde från början.
Tiden går. Det händer saker så gör bilden LITE klarare men man ser fortfarande inte riktigt, och vid det laget har jag redan intalat mig själv så intensivt att den kommer INTE att visa det jag trott.
Sen kommer den där dagen.. Precis! Den dagen då bilden är helt klar och tydlig och inget kan missförstås längre.
Det bilden visar är precis exakt det jag från början trott.
Den känslan som detta framkallar är ingen trevlig känsla. FAAN va förbannad jag blir på mig själv när sånt händer!
Aja. Nog om de.
När My skulle gå å sova idag så gick hon å la sig i sängen. Efter en liten liten stund så kommer hon upp igen med en min som säger: "ÅHHH VAD LESS JAG BLEV!", ungefär, samt suckar. Efter sucken säger hon: "ÅHHH! Jag glömte borsta bort tanntrollena juuu!" sen går hon in på toa och borstar tänderna. När hon har borstat färdigt själv så säger hon åt mig att borsta bort dom stora tandtrollen. =p
Å för att ingen idiot ska påstå att jag inte borstar tänderna på min dotter så kan jag ju tillägga att My smet iväg in i sängen innan vi va klara och jag hann inte hämta henne innan hon kom själv.
That's it for today.
